ddampbarn, ett liv värt att leva går att hitta.

Nu ger jag upp, jag orkar seriöst inte mera. Har suttit med tårar i ögonen sen jag läste hans blogg, och det var fint, men jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet inte jag vet inte. Jag mår inte bra, och tårarna bara faller och slutar aldrig. Jag orkar ingenting längre, och det är jobbigt, är nog inte samma Maria som förut, och jag vill inte ha det såhär, allt bara vänder sig emot mig, känner mig så svag och ensam. Allt bara försvinner för ögonen och jag faller ner. Vill inte prata om det, för det hjälper inte iallafall. Känns som om du och jag inte finns kvar, och jag vill inte förlora dig. Aldrig någonsin.. Jag kan inte sluta tänka på vad vi hade förut, när vi inte ens var tillsammans, hur kunde det vara så bra då och inte nu? Vad är skillnaden och vad ska jag göra för att få dig att förstå hur jävla mycket jag älskar dig och behöver dig just nu. Hur länge ha jag tjatat på dej att jag vill vara med dig en hel helg, men har det blivit av ännu? nej, har vi setts en dag då? nej inte det heller förstår att du har det mycket på jobbet och sånt, men finns jag i din värld fortfarande eller har du glömt bort mig helt och hållet för man kan tro det ibland när du inte ens ringer mig längre, utan jag får be om det innan. Och jag vet inte vad jag ska tro längre, kan du hjälpa mig att förstå och hjälp mig med att förklara varför det har blivit såhär. Trodde vi hade det bra, vi har inte varit tillsammans så länge men vi har känt varandra ett bra tag, har vi någonsin bråkat på riktigt? Kan inte komma på en enda gång. Jag älskar dig, och jag vill att du ska fatta det någon gång, jag vill att du ska älska mig lika mycket som jag älskar dig, om du nu älskar mig över huvud taget. Ber om ursäkt till alla om jag har varit helt off, och speciellt till Jerry tack för att du finns där för mig men jag tror jag behöver lista ur hur jag ska fixa det här själv, Jag vet att man kanske inte alltid kan klara sig jsälv, men jag har alltid klarat mig i alla lägen när jag bara har velat ge upp. Jag fixar det här också, vi gör det tillsammans älskling. ellerhur? Jag vet inte ens om du läser min blogg längre, men jag hoppas det. Jag försöker vara positiv och le men bakom allting så finns det bara tårar och sorg. Det är så mycket annat runt omkring också som gör det värre. I längden dör allting ut iallafall så nu avrundar och ska gå och röka och sedan sova tror jag, om jag kan, annars får jag plugga om jag orkar. Skolan är ingenting för mig längre, jag orkar inte med det heller, men jag försöker iallafall. Hoppas du mår bra iallafall och sover gott.
Ciao